Läs› Daftar 5› Historien om den vise mannen som såg en påfågel plocka sina vackra fjädrar med näbben och kasta dem, och göra sin kropp kal och ful. Förvånad frågade han: ”Ångrar du dig inte?” Hon svarade: ”Jag ångrar mig, men för mig är själen mer värdefull än fjädrarna, och dessa fjädrar är min själs fiende”› Vers 542
M5:542 — ای بسا نازا که گردد آن گناه / افکند مر بنده را از چشم شاه
M5:542
Betydelse · به زبانِ تو — Ditt språk · AI
This couplet warns that what seems like charming self-adornment or pride can actually be a grave fault, causing one to lose favor with God.
This beyt comes in the middle of a story where a wise man observes a peacock plucking out its own beautiful feathers. The peacock explains that it does this because its feathers, though lovely, attract hunters and thus endanger its life. It prefers to be ugly and safe. Rumi then uses this as an allegory for human behavior, particularly the 'grace' or 'charm' (nāz) that can lead to pride. The beyt serves as a cautionary note: while outward beauty or a certain 'air' might seem appealing, if it stems from vanity or leads to arrogance, it becomes a sin. This 'sin' then has dire consequences, causing the 'servant' (the human being) to be 'cast from the King's eye' (to lose God's favor or spiritual proximity). Rumi is emphasizing that true value lies not in outward show or self-admiration, but in humility and spiritual well-being, even if it means sacrificing superficial attractions.
- نازا
- Grace, charm, coquetry, or a proud demeanor; here, specifically, a form of self-adornment or pride that can lead to sin.
- شاه
- King; in this Sufi context, it refers to God.
Diskussion — Fråga om denna beyt — besvarad från Masnavi, med varje vers citerad
Ditt samtal stannar på denna enhet om du inte väljer att dela det.
Vad läsare har frågat0
Inga frågor har delats ännu — din kan bli den första.